Nettlavallens blogg

Nettlavallens blogg

Vi träffade Anders Bagge och Johanna Lind...

DagbokPosted by Kathleen Sat, May 05, 2018 18:49:20

Mamma och jag fick för oss att vi skulle ta en tur till Ullared.

Det var så länge sen vi var där, över ett år sen, och nu när jag tagit ut husbilen från vinterförvaringen tyckte vi att det var en alldeles lagom premiärtur.

Vi tog in på Ullareds camping och med oss hade vi 6 hundar - Thim, Lindiwe, Iris, Edna, Estrid och Vega.
Det var inte jättemycket folk på campingen, för säsongen har väl inte satt igång ordentligt, men har man hundar med sig får man kontakt med dom flesta. Alla tyckte det var så trevligt att se våra hundar och hundarna bara älskar ju att folk pratar med dom.

Första dagen gick vi in i skift, mamma och jag. En stannade kvar i husbilen och den andre gick in och handlade, sen bytte vi. Då hade hundarna hela tiden sällskap. Jag vågar absolut inte lämna dom ensamma!

Igår kom jag på idén att vi kunde ta med allihop och vänta på varann utanför Ge-Kå's istället. Det var ett strålande väder och alldeles lagom varmt för hundarna att promenera i. Dessutom ligger campingen på perfekt gångavstånd från varuhuset.

Vi hade med oss min hundvagn - den jag har till hundarna när jag är på utställning - så Thim som är gammal (14 år fyllda) fick åka ibland när han inte riktigt orkade gå.

När vi kom fram till varuhuset mötte vi en av våra "grannar" på campingen som berättade att det var filminspelning inne i varuhuset. Anders Bagge var tydligen där och spelade in nåt nytt program.

Jag som sett "Ullared" på TV otaligt många gånger kände att jag absolut INTE ville hamna i den inspelningen så jag sa till mamma att "du kan gå in först så väntar jag ute med hundarna". Hon hade nog inte riktigt hört vad vi pratade om så hon traskade så käckt in.

Jag och hundarna satte och på en bänk utanför och Vega la sig strategiskt mitt i solen (hon älskar ju sol, och det fanns skugga om hon hellre ville ligga där) och hade full koll på alla som gick förbi.

Vi satt nog där ett par timmar och väntade på att mamma skulle shoppa klart.

Rätt som det är får jag se... då kommer det ut ett gäng folk med en kundvagn som det sitter en stor nalle i! När jag lyfter blicken från denna jättenalle... vem får jag se... jo, Anders Bagge!

Och hela kamerateamet! Och vem tror ni att Anders Bagge får syn på? VEGA naturligtvis... han glömmer allt! Han kommer travande rätt mot oss... "kolla vilka söta hundar" säger han och faller ner på knä... Jag kan ju säga att kamerateamet inte slutade filma!

Han fick gå vidare efter en stund och vi fick återgå till vårt... mamma kom ut och jag gick in och shoppade mina saker.

När vi båda hade handlat klart traskade vi tillbaka till campingen.

När vi kommer in på campingen... då är dom där!

Då får Johanna syn på hundarna och kommer springande och faller ner på knä, mitt i hela hundflocken - mitt på gatan. Det kom en husbil som skulle in på campingen så vi fick flytta på oss.

Dom ville absolut filma sig själva med hundarna, och det fick dom väl.

När allt detta var klart kom jag på att jag kanske också skulle ta nåt kort... kan ju vara kul att bevisa att det här faktiskt har hänt. När jag frågade om jag fick ta ett kort på dom tillsammans mina hundar sa Anders "men då måste ju du också vara med"... "mamma får ta kortet", och så blev det.
Sen fick han upp Thim på armen och så sa han "ta kort på mig och han här, och skicka det till mig"... sagt och gjort... det gjorde vi.

När allt filmande och fotograferande var slut, sa vi "hej då" till varann.

Det här blev en Ullaredsvistelse jag aldrig kunnat drömma om och aldrig kunnat förutse... vi har haft ett strålande väder, träffat många trevliga människor, och som pricken över I har mina hundar fått en enorm uppmärksamhet...

Hörs igen... smiley



Livet går vidare...

DagbokPosted by Kathleen Tue, May 01, 2018 18:50:31

Livet går vidare... en dag i taget...

Så är det här i livet, men fy vad jag saknar Max. Nu har det gått 12 dagar sen han lämnade oss... 12 långa dagar...

Men hur gärna jag än vill så kommer han inte tillbaka... det gäller att se framåt och mina andra hundar finns ju här och dom är ju bara så underbara... jag älskar dom så innerligt och oändligt... nu ska vi blicka framåt och förhoppningsvis få en fin sommar...


Ja, fin sommar... det kan vi väl hoppas på. Än så länge har väl vädret inte bjudit på någon överväldigande värme precis, men jag klippte faktiskt gräset häromdagen. Jag har köpt en ny, batteridriven, gräsklippare så den har jag invigt nu. Gräset hade torkat upp så pass att det gick att klippa och hundarna kunde få springa och leka... det var riktigt härligt!

Igår var det valborg och då vräkte regnet ner, det blåste nästan storm, det åskade och var 5-7 grader varmt. Idag är det första maj och regnet har vräkt ner hela dan... kallt som attan. Det känns som om vi blivit snuvade på våren och snart ska sommaren vara här...

I lördags blev jag bjuden på en rolig tillställning. Det var en pysselträff där vi gjorde koppel, hundleksaker mm. Det var så befriande att bara få umgås med hundfolk en hel dag, och det roligaste var att det här var människor som inte alls har dom raser jag själv har. Det här var golden retrieverfolk. Människor jag aldrig träffat förr. Jag var en riktig "katt bland hermelinerna" men vi hade väldigt trevligt.

Jag gjorde ett par leksaker och några koppel... bland annat fick Vega ett nytt utställningskoppel. Om man är bland folk med bara stora hundar och ska prova längden på kopplet... ja, vad gör man... ett gott skratt fick dom iallafall... smiley

Nu har jag börjat anmäla till lite utställningar också. Men jag måste säga att betoningen är på lite... jag vet inte riktigt vart jag ska åka. Har anmält till ett par i närheten men det är allt. Får försöka ta mig i kragen och kolla lite mer ordentligt...


Önskar Er alla en riktigt fin vår...



Stor sorg och saknad... R.I.P Max...

DagbokPosted by Kathleen Tue, April 24, 2018 22:30:47

2004-01-18 - 2018-04-19
NORDUCH Aksu Love In My Heart "Max"

Den dagen jag hade fasat för, den dagen jag hade hoppas skulle vara långt borta i framtiden, den dagen jag visste skulle komma förr eller senare, den dagen då jag skulle vara tvungen att skiljas från min älskade Max... den dagen inträffade i torsdags.

Nu har det gått några dagar, nästan en vecka, men jag kan inte påstå att sorgen är mindre. Jag kan helt plötsligt börja storgråta och det kommer helt utan förvarning. Jag är så ledsen.

Vi hade ett sånt speciellt band, Max och jag.

Han hade en trasslig start i livet. Han hamnade lite fel sina första år och när Anita fick hem honom igen trivdes han inte med hennes hanar.

Jag hade, på den tiden, bestämt mig för att INTE ha någon mer hane men när Anita ringde och frågade om jag inte kunde tänka mig att ta hem Max så ändrade jag mig direkt. Jag behövde inte ens någon betänketid.

Jag minns det så väl när vi träffades Anita, Göran, Max och jag... hur Max tryckte sig emot mig när jag fick honom i min famn och hur han från den dagen var mig så trogen.

Han har vaktat mig all den tid han har kunnat. Han skulle kunna offrat sitt liv för att rädda mig om han hade varit tvungen.



Jag som lider av migrän blir ju ibland "helt utslagen" och när jag låg till sängs låg han alltid tryckt vid min sida och gud nåde den som närmade sig min säng! Inte ens min mamma, som han kände så väl, tillät han komma nära. Jag fick säga att det var OK... då lät han henne komma in i rummet men han flyttade sig inte.

Vi har haft mycket roligt i ringarna också.

Han blev Svensk- Dansk- och Norsk Champion!

2007 blev han Svensk Champion på en och en halv månad. Det var fantastiskt!


Jag minns i Tvååker 2008, då blev han BIR. Jag ville självklart vara kvar till stora ringen och vad tror ni händer... jo, världens åskoväder drar in så vi fick ta skydd vid läktarna och när vi skulle gå in i stora ringen fullkomligt vräkte regnet ner. Det var inte kul! När man för en gång skull vunnit och får gå i stora ringen så regnar det... men Max traskade så snällt på... allt för att göra mig glad...

2008 var vi på Världsutställningen i Stockholm. Det var en upplevelse. Så mycket hundar. Max lyckades riktigt bra! Han blev 5:a i Championklassen på själva världsutställningen och kritiken som Kari Järvinen gav löd:

Vacker välbyggd hane med rätta proportioner.
Mycket bra ansikte, vackert uttryck.
Mycket bra kropp, vacker päls, rör sig vackert.

Dagen efter var det circuitutställning i Hågelbyparken och då kom han 3:a i Championklassen och domare Hans Boelaars tyckte följande:

True champion quality. Shown in full coat.
Excellent big head. Strong front and body.
A bit flat tail. Good rear. Moves well.


2009 fick jag en idé om att åka till Danmark och ställa honom där. Jag och en som skulle ställa en tik samåkte. Vi tog färjan från Göteborg på kvällen och körde ner till Vejen på natten. När vi kom fram sov vi en stund i bilen. Vädret var allt annat än bra. Det blåste och regnade.

Så fort utställningen öppnade sprang vi in och satte upp vårt tält, sen bar vi in våra grejer och sist tog vi hundarna. Dom ville vi ju hålla torra och fina så länge vi kunde.

Hur det gick för oss? Jättebra! Max fick sitt CERT! Det som var anledningen till att jag åkte dit... och han blev DANSK CHAMPION!

Men det allra största och roligaste utställningsminnet jag har med Max är när vi åkte till Norsk Shih Tzu-klubbs utställning i Nesbyen, 2012.

Jag hade anmält Max i veteranklass för han hade fyllt 8 år i januari och när man uppnått denna aktningsvärda ålder får man tävla i denna klass.

Jag hade inga planer, eller förhoppningar, utan hade anmält enbart för att det var kul att åka dit och träffa alla trevliga norrmän.

Det var en kvällsutställning så det hela började inte förrän på eftermiddagen.

Max vann veteranklassen och fick CK. När det sen var dags att tävla om bästa hane... då vann han där! Jag trodde knappt det var sant! Min älskade Max... bästa hane bland alla dessa snygga hanar. Dessutom fick han CERT och blev Norsk och Nordisk Champion!

Sen gick tävlingen vidare med tikarna och det blev dags att tävla om BIR och BIM... ja, gissa vad som händer.... Max blir BIR! Jag var helt överlycklig! Det var svårt att greppa...

Inte nog med det... eftersom han blev bästa veteranhane skulle han tävla mot bästa veterantik... då går han och vinner det med! BIR-VETERAN!

Jag var helt mållös... det var så overkligt...

Men Max var så nöjd... han gick och stod och gjorde allt så rätt... han var en stjärna!

Efter den dagen sa jag så ofta till honom "du är dubbelbäst... det har du till och med papper på"...

Han vann så mycket priser så vi höll på att inte få in allt i bilen, men med mycket stuvande och packande gick det allt... och det var inte lätt ska ni veta för när utställningen var slut var det becksvart ute... då var klockan nästan halv tolv på kvällen/natten.


Det här fick bli hans grand final i utställningsringarna. Jag tyckte att han hade slutat med den största bedrift man kan önska. Efter det fick han vara pensionär och naturligtvis följa med oss överallt.

I torsdags blev han hastigt sjuk.

På onsdag morgon var han som vanligt. Han åt sin frukost och jag märkte inte att något var tokigt. På eftermiddagen kräktes han lite, men det kan ju hundar göra ibland så jag blev inte särskilt oroad av det. Han drack vatten så jag trodde bara att han fått i sig nåt olämpligt, eller att magen var lite i uppror. När kvällen kom ville han inte ha någon mat men en brödbit kunde han tänka sig att äta.

På natten kräktes han igen. Han låg alltid vid mina fötter men nu ville han gå ner för han mådde illa. När han kräkts färdigt tog jag upp honom i sängen och han somnade under mitt täcke. Han sov gott i ett par timmar sen ville han gå ner och lägga sig i en korg istället.

Klockan 6 gick jag upp. Då sov han lugnt och stilla.

När dom andra hundarna skulle få mat ville han fortfarande inte ha nåt. Då förstod jag att nåt var tokigt så jag kontaktade Västra Djursjukhuset och fick en tid omgående.

När vi kom dit röntgade dom honom och röntgen visade inget fel. Dom ville lägga in honom på dropp för att han skulle piggna till och samtidigt ta lite fler prover.

Jag fick åka hem. Det var ingen större fara...

Efter ett par timmar ringer dom... blodprov och ultraljud av magen visade att han har långt gången cancer och det fanns inget att göra...

Jag kan inte beskriva mina känslor i det läget... chock är nog det närmaste jag kan komma... jag ringde till Anita och bara grät... vad jag sa vet jag inte men jag minns att hon sa "...lugna dig... du kör väl inte själv"...

Mamma följde med mig till Göteborg... det var skönt att ha henne med. Hur det än är så skingrar det tankarna något, åtminstone för stunden.

Max somnade in i min famn, lugnt och stilla...

Jag vill verkligen tacka alla på Västra Djursjukhuset för att dom på bästa sätt tog hand om Max och för den respekt, vänlighet och värdighet dom visade mig i denna svåra stund.

Max... du kommer för evigt att leva kvar i mitt hjärta och jag saknar dig så innerligt... våra dryga 12 år tillsammans kan ingen ta ifrån oss!



Ledin på Rondo... vilken nostalgitripp...

DagbokPosted by Kathleen Wed, March 07, 2018 21:37:06

Wow... vilken nostalgitripp jag var på i torsdags.

Tomas Ledin på Rondo...

Jag som är 50+ är ju uppvuxen med Ledin och att få tillbringa 90 minuter på Rondo med enbart Ledinlåtar gjorde att jag färdades minst 35 år bakåt i tiden... Vilken härlig känsla!

Där var alla gamla godingar... alla texter man kan utantill... varenda ton... helt enkelt nostalgi på allra högsta nivå. Ni vet... Inatt är jag din, Knivhuggarrock, Du kan lita på mig, Minns du Hollywood, Sensuella Isabella, Sommaren är kort, Never again (på spanska), En del av mitt hjärta, Hon gör allt för att göra mig lycklig, Just nu... ja, jag kan fortsätta hur länge som helst...

Jag hade fått med mig brorsan på det här och han ville nog inte riktigt inse att vi uppnått mogen ålder för han tittade på mig och viskade lite försynt "är det inte gammal publik här?"
När jag påminde honom om att Ledin hade fyllt 65 och att hans fans säkert var i hans ålder, en del äldre, en del yngre så insåg nog brorsan att vi själva inte var så purunga längre smiley.

Vid 23-tiden lämnade vi Rondo och traskade ut i ett iskallt Göteborg. Det var -12 grader och den staden är absolut inte gjord för kyla.
Så här stod det i GT häromdagen...

Ha det gott mina vänner... nu hoppas vi på plusgrader... smiley



Thim och Thea fyller 14 år...

DagbokPosted by Kathleen Wed, February 28, 2018 11:39:45

Idag fyller Thim och Thea 14 år!
Nettlavallens T-kull som föddes på skottårsdagen 2004.

Tänk att dessa skottårsvalpar har uppnått denna aktningsvärda ålder. Visserligen är Shih Tzu en ras som blir gammal men det är absolut ingen garanti att dom uppnår denna ålder.

Jag är otroligt lyckligt lottad som får ha mina hundar kvar så här länge. I nuläget har vi 3 hundar som fyllt 14 år, och Hannes är inne på sitt 14:e. Om han får leva och ha hälsan fyller han 14 år i december. Det är bara att hålla tummar och tassar...

Det finns väl inget bättre än en gammal hund.
Man vet precis hur dom vill ha det och dom läser oss människor som en öppen bok.
Det här samspelet mellan människa och hund... när den är som bäst, tycker jag.

För snart 2 år sen kom Thea tillbaka till oss. Ibland blir livet inte som man tänkt sig och jag är så tacksam att mina valpköpare vänder sig till mig när livet kör ihop sig.
Thea har anpassat sig fantastiskt bra. Hon är en väldigt söt liten dam som inte gör några större anspråk på sin tillvaro.

När T-kullen föddes var dom 3 valpar, lilla Tova föddes också.

Tyvärr finns inte Tova med oss längre.
Hon bodde hos en fantastisk familj och hade ett jättebra bra liv. Hon var högt älskad hon och jag vet att hon är väldigt saknad.
Jag tänker naturligtvis på henne. Ofta! Inte bara idag... hon finns med mig i tankarna hela tiden.

Stort grattis mina älskade vänner... ni är så goa. smiley

Den här bilden tog vi i förrgår...
C.I.B NORDUCH DKV2011 Nettlavallens Thim Skotte Almason
och
Nettlavallens Thea Kippersdotter

Här är en bild på Tova och mig i Ronneby 2005.

smiley


Romeo och Hamlet

DagbokPosted by Kathleen Thu, February 22, 2018 16:12:54

Igår vägde jag mina marsvinspojkar Romeo och Hamlet. Jag brukar göra det mellan varven för att ha lite koll ifall dom skulle bli sjuka. Det är rätt bra att veta vad dom väger i friskt tillstånd för ett sjukt marsvin tappar fort i vikt, och om man inte har en susning om vad dom egentligen väger är det ju helt omöjligt att veta hur mycket dom tappat.

Romeo... 1022 g
Hamlet... 1407 g

Dessa pojkar är helt underbara. Dom är så snälla och fogliga så det är inte klokt. Eftersom jag inte har en avlång våg fick jag helt sonika stoppa ner dom i en bytta som jag kunde ställa på min runda våg. Där i satt dom! Helt stilla och lät sig till och med fotograferas. Romeo som inte är riktigt lika välmatad som Hamlet var inte så svår att få i bunken. Han fick plats, gott och väl, men Hamlet fick jag nästan lirka i... han är lite större - och ganska tjock om jag ska vara helt ärlig - men hur lätt är det att få ett marsvin i lagom hull? Dom äter ju mest hö, och han äter hela tiden. Om han inte kastar sig på sidan med halva magen i vädret och sover.

Ni skulle se dessa två när min pappa kommer på besök. Det räcker med att pappa kommer innanför ytterdörren så skriker både Romeo och Hamlet i högan sky. Dom klättrar fullkomligt på väggarna i sin bur och när pappa pratar med dom och säger... "nämen.. har ni inte fått nån mojot (morot) idag"... och då skriker dom ännu högre för att tala om att det har dom absolut inte fått. Om dom sen alldeles nyss tuggat ur senaste morotsbiten spelar ingen roll... kommer pappa är dom alldeles utsvultna... hahahahahasmiley.... dom är för roliga...

Det är intelligenta små djur! Att öppna kylskåpet innebär också att dom skriker för fullt. Det gäller att få fram nåt fort. Det är ett riktigt stressmoment ska ni veta... kanske inte är så konstigt att dom är lite runda om magen.

smileysmiley



Jag har fått tre nya diplom...

DagbokPosted by Kathleen Wed, February 21, 2018 20:50:42

Hej på Er...

Märker ni hur flitig jag är... jag bloggar rätt ofta nu... en bra början på det här året, eller hur.

Det kanske beror på att det händer lite roliga saker. Då blir det lättare att sätta sig och skriva...

Nu har diplomet kommit! Beviset på att min älskade pekingese är internationell champion.
Egentligen kom väl själva beviset i det förra brevet, men diplomet är ju roligt att sätta upp på väggen bland alla dom andra.

Idag kom Carro och lille Hjalmar på besök.
Hon hade med sig diplom på Elliots Finska Championat samt hans Nordiska Championat. Hon hade beställt dubbletter så att jag fick ett också. Jag, som uppfödare, är ju lika stolt som hon över hans framgångar. Jag har redan hans Svenska och Danska diplom uppsatta.
Nu fick jag kennelns första Finska Championat. Det är lite speciellt...
Vi hade en toppenrolig dag även om den började lite struligt för Carro, som hade en bil som rasade på vägen hit. Hon fick köra in till en verkstad i Brålanda och där fick hon låna deras bil för att kunna köra hit och hälsa på mig. Det finns hopp om mänskligheten...


Så har vi fått vinter igen... massor av snö och kyla. Jag som var så glad förra veckan när vi kunde gå på torra vägar och solen sken... nu är allt igensnöat och solen lyser med sin frånvaro, men det är väl bara att slå sig till ro och härda ut. En månad till, sen är det april och det ska ju vara en vårmånad...
Så här såg det ut igår kväll när jag släppte ut hundarna för sista nattkissen...

Det ser likadant ut ikväll, enda skillnaden är att det inte snöar längre.smiley

Vi hörs igen... smiley



Mina home makeovers...

DagbokPosted by Kathleen Thu, February 15, 2018 15:15:04

Jag kom på, inatt faktiskt, att jag lovat att lägga ut lite bilder på min stylade och nyrenoverade gästtoalett. Det har totalt fallit ur mitt minne... tills nu.
Jag har lagt det på Facebook men det är kanske inte alla som är vän med mig där, så för alla er som vill se... här kommer det...

Jag gick länge och drömde om den här idén... att fälla in ett fönster i väggen ut mot trappen. Dels för att det skulle vara en rolig detalj, men framförallt för att ta vara på ljuset från takfönstret. Jag letade länge efter ett riktigt gammalt fönster för det ville jag ha och jag har inte "fixat det" utan behållit dess gamla patina.
Nu faller ljuset ut i trappen på ett underbart sätt och toaletten har fått ett otroligt charmigt utseende.

Dom sista två bilderna är med lite pynt och grejer...


När jag ändå är igång kan jag väl visa sovrummet också. Anledningen till att jag gjorde om där var att jag hittade en så fantastiskt fin tapet. Den kunde jag bara inte motstå!

Här är den makeovern...

Jag var så innerligt trött på denna garderob, som jag tyckte var toppen när jag satte in den för några år sen. Nu bytte jag ut den mot klädskåpet i bilden ovanför.
Jag vill tacka min bror som hjälpt mig med mina projekt och som aldrig säjer nej när jag får en ny idé i skallen. Nu har jag sagt att detta ska vara det sista, men jag ser på honom att han inte tror mig... tyvärr får han kanske rätt smiley.

Next »