Nettlavallens blogg

Nettlavallens blogg

Iris fyller 10 år...

DagbokPosted by Kathleen Sun, February 04, 2018 08:00:06

Tänk... idag fyller min lilla prinsessa - Iris - 10 år!
Det kan jag faktiskt inte riktigt fatta det. Jag tycker inte att det är länge sen hon var en liten valp och jag åkte till Halmstad, enbart för att titta på hur Max valpar såg ut.
Just då hade jag ingen plan på att köpa nån hund, MEN när jag fick se henne föll jag pladask. Hon var ju bara sååå söt.

Jag har aldrig gjort så, varken förr eller senare... köpt en hund "bara sådär".


Som tur var jobbade jag då hos en kvinna som bara älskade hundar, så Iris var ju mer än välkommen att följa med mig till jobbet. Och ibland måste man ha tur, för jag hade ju inte planerat med semester eller ledighet överhuvudtaget och att komma samma dag som man vill ha ledigt är ju inte lätt att lösa.
Iris tyckte att det här med att jobba var en toppenbra lösning. Hon stortrivdes! Vi höll på så i 2 år tills jag tyvärr var tvungen att byta brukare p g a av dödsfall.
På min nya arbetsplats kunde hon dessvärre inte vara med, men efter ett par år bytte jag brukare igen och då var hon välkommen. Dom gamla takterna satt i. Det märktes så tydligt på henne att hon kände igen situationen. Hundar är så kloka...

Hon är en gammal utställningshund också. Jag har skrivit om det förut, men hon fick ju tyvärr lägga sin karriär på hyllan efter att ha blivit av med väldigt många tänder på ett djursjukhus. Dom drog ut "hej vilt" och ingen kontaktade mig innan detta skedde. Så där var det goodbye med hennes fortsatta karriär i ringarna. Tråkigt, för det är en väldigt fin hund.
Hon hann i alla fall med att bli Nordisk Champion så jag får väl vara nöjd med det, även om jag hade siktet inställt på Internationell.

Numera får hon följa med som maskot och hon gör det med bravur. Hon vet exakt vad som ska ske när jag börjar plocka med utställningsgrejerna och då är hon alldeles uppe i varv. Det går inte att missa, eller glömma, henne. Det ser hon till.
Hon får följa med så ofta det bara går, och det är nästan överallt.

När vi var på Bornholm för nåt år sen fick hon naturligtvis följa med och då fick jag betala entré för henne. Det har jag inte varit med om förut, men dom tyckte att hejarklacken skulle betala för sig, så hon fick en egen liten biljett.

När vi lägger oss på kvällen ska hon ligga på en egen kudde, bredvid min, och då har hon ett rött tuggben i plast som hon absolut måste ha hos sig. Ni kan förstå hur jobbigt det blir om det inte ligger i sängen när vi ska lägga oss (det händer nån enstaka gång att nån av dom andra hundarna tar det, och går iväg med det). Då får jag helt enkelt leta tills jag hittar det. Hon får ingen ro annars. Hon bryr sig aldrig om det på dagen, MEN när hon ska sova... då MÅSTE det bara finnas där.
Jag har försökt att köpa nya, likadana, men dom duger inte. Det ska vara hennes röda! Jag vårdar det ömt för jag är livrädd att det ska gå sönder eller försvinna... då VET JAG INTE vad jag ska göra...

Så idag fyller hon då 10 år! Det är många år men jag både hoppas, och tror, att det ska bli många, många fler. Hon är en pigg och alert dam så vi ska säkert ha kul i flera år ännu...

Stort grattis älskade Iris!

NORDUCH Kjeann's Once In A Million



Vega fyller 4 år...

DagbokPosted by Kathleen Wed, January 31, 2018 18:56:56

Idag fyller Vega år! Kan ni tänka Er det... min lilla pekingese är redan 4 år.
Jag har väldigt svårt att hänga med i alla fall. För mig är hon min lilla pekingese och det kommer hon nog att vara resten av livet. Jag tror aldrig att jag kommer att se henne som stor och att hon ska bli gammal i sinnet tror jag aldrig kommer att ske.

4 år... vart har dom åren tagit vägen?
Visserligen har vi hunnit med en hel del. Jag som är lite av en utställningsnörd räknar ju "att hinna med " i framgångar i ringarna och hon har hittills blivit Nordisk Champion (Svensk- Dansk- och Norsk) samt tagit 5 CACIB, så nu väntar vi på C.I.B-bekräftelsen från FCI. Hon är även Norsk Vinnare -17 och ändå måste jag faktiskt säga att hon är väldigt sparsamt utställd.
Jag har inte ställt henne så där väldans mycket, men det ska jag nog ändra på i år...

Hon är en helt underbar liten hund och jag älskar henne så innerligt. Hon är så vansinnigt rolig och påhittig. Ni skulle se hur hon styr och ställer med oss alla här hemma. Det räcker med en blick för att man ska förstå vad hon menar och den övriga flocken läser henne som en öppen bok. Det är bara gamle Max som utmanar ödet mellan varven och försöker köra ner sin nos i hennes matskål när hon gör ett litet uppehåll i sitt ätande, men han får snabbt veta att han lever.
Jösses vad arg hon blir!
Hon fräser och talar tydligt om för honom vad hon tycker och tänker... jag kan inte fatta att han utsätter sig för det här gång på gång.
Ibland retar hon honom också. Då kan hon ta några bitar av sin mat och lägga bredvid sin skål, sen sätter hon sig en bit ifrån och bara inväntar att han ska försöka sig på att ta dom. Hon låter som en raspig symaskin när hon vaktar bitarna.
Hon är ju så söt så jag har svårt att hålla mig för skratt, men jag kan ju inte låta henne hålla på att retas så... då får jag träda in som flockledare och helt enkelt avbryta hennes terror mot honom. Hon blir inte glad men hon accepterar det. Hon fnyser lite och går därifrån, precis som om jag har förstört allt det roliga...

Att gå på promenader är bland det roligaste hon vet. Så fort jag börjar plocka med koppel och selar viftar hon på svansen så hon viks dubbel. Hon är så söt. Så fort vi kommer ut är det full fart och hon tar ledningen i gruppen. Hon ska bara vara först! Hon skäller aldrig och hon är inte ett dugg intresserad av att hälsa på andra hundar. Det tycker hon att Shih Tzuerna kan ta hand om. Sånt intresserar inte henne.

Så idag firar vi då hennes 4-årsdag... mitt lilla gryn som jag fick i 50-årspresent. Vi behöver väl inte vara så noga med att räkna mina födelsedagar...

Stort Grattis Vega, min älskade pekingese!



Åbo Winter Dog Show 2018

DagbokPosted by Kathleen Thu, January 25, 2018 13:45:06

Vilken helg... Carro och jag har varit på utställning i Åbo.

Jag gillar inte att åka båt så det här med att åka till Finland och ställa ut har jag hållit så långt ifrån mig jag bara kunnat.
Efter att Estonia sjönk har jag snudd på vägrat att gå på en båt. Jag har åkt kortare resor till Danmark, Åland m m, men att åka 12 timmar till Finland har jag totalvägrat. Tills nu...
Carro kom med den här idén i höstas och ju mer jag tänkte på den desto mer lockande blev den. Jag tänkte till slut att man ska ju utsätta sig för sina fobier, så vi anmälde och bokade båtresa, sen var det ju bara att fullfölja det hela.

Vi möttes i Örebro vid lunchtid i lördags och fortsatte sen upp till Stockholm för att ta båten kl 20.00 från Stadsgården.
Det var två spralliga "tjejer" (om man nu får kalla oss, 45 till dryga 50 år, för tjejer) som åkte till Stockholm. Vi pratade och skrattade hela vägen och var naturligtvis väldigt förväntansfulla. Vi hade bestämt oss för att det här skulle bli en rolig resa och att vi hade samma hundar med oss dit som hem - gick det bra för oss var det bara en extra bonus.
Vi tänkte att någon gång var vi ju bara tvungna att prova på att ställa ut i Finland.

När vi kom till Stockholm möttes vi av kyla. Det var -10! I min värld var det svinkallt. Jag är ju inte lika härdad som Carro, som bor i Värmland.
Båten kom som den skulle och vi körde ombord.
Vi fick med oss hundar och en liten väska med kläder sen letade vi oss fram till vår hytt.
Vilken hytt! Jag har ju som sagt inte åkt båt på över 20 år så jag höll på att svimma. Hytterna nuförtiden är ju som rena hotellrum! Det var dom inte förr...
Vi hade mat med oss så vi åt på rummet sen slängde vi oss framför TV:n, men vi hann inte se så mycket innan vi somnade som stockar. Det tar på krafterna att vara på resande fot.


Utsikts från vårt fönster

Vi kom fram till Åbo kl 7.30 på söndag morgon. Då hade vi duschat, ätit frukost och var redo att köra till utställningen. Vi möttes av ett kallt Åbo. - 14 grader!
Utställningen låg inte alls långt från båten så det tog bara några minuter att köra dit.
Det var väl uträknat med tiden för utställningen började inte förrän kl 10.00 och vi skulle inte ens in som första ras, så vi kunde ta det väldigt lugnt.

Vi hade det jättemysigt. Vi kunde fika och rasta hundar i godan ro innan vi började borsta och tofsa.

Sen började det...

Först in var Carro och Hjalmar. Dom var så fina och lille Hjalmar gick som en klocka. Han är så fin denne lille pojk. Domaren ville att han skulle ha lite mer kropp, så han blev 2:a men fick kanonfin kritik och naturligtvis Excellent. Han är ju bara året så han har framtiden för sig.

Så var det då Elliots tur. Eftersom han driver lite med Carro fick jag visa honom och det började bra. Han fick Excellent - CK - och blev 3:a i championklassen.
Så var det då dags för Bästa Hane.

När vi anmälde tänkte vi på att det skulle vara roligt om Elliot eller Lindiwe kunde få ett CERT, och gärna ett CACIB på Elliot, för då hade dom blivit Finska Champion. Det gäller ju att satsa, åtminstone i tanken...

Jag gick in med Elliot i Bästa Hane och där stod ju certchansen mellan flera hundar. Vi fick gå runt ett varv och domaren plockade bort några hundar. Vi var bara 4 kvar, varav en var en öppen hane som alltså också tävlade om certet.
Vi fick gå ett varv till och domaren placerade öppenhanen på 4:e plats. Nu vågade jag inte titta på Carro! Jag vågade inte titta på nån annan än domaren och Elliot...
När vårt varv var slut blev vi 3:a Bästa Hane fick CERT och blev därmed också FINSK CHAMPION!

När jag lyfte blicken och tittade på Carro storgrät hon... här var det glädjetårar i kolossalformat!
I och med att Elliot nu blev Finsk Champion blev han även NORDISK CHAMPION och han är dessutom kennelns första Finska Champion! Mäktigt!

Carro med sin nyblivna champion tillsammans med domare Karin Bergbom

Vi var så lyckliga så det var tur att Lindiwe inte skulle in i ringen förrän i veteranklassen för det tog en stund att sansa sig...

Så var det då Lindiwes tur. Hon fick Excellent - CK - och fick tävla i Bästa Tik. Där gjorde hon som Elliot, nästan... hon blev 3:a Bästa Tik men blev snuvad på Certet av 2:an som inte var finsk champion. Så kan det gå. Men hon blev BIM-veteran! Så jag är väldigt nöjd med det! Hon fick en kanonfin kritik och jag vill ge domaren en stor eloge som var så trevlig både mot hundarna och mot oss utställare.

När det hela var över kunde vi ta det väldigt lugnt för båten skulle inte gå hem förrän kl 21.00.

Vi gick till finalringen och tittade lite grann, passade på att äta och ge hundarna mat. Shoppade lite. Tänk att det alltid finns nåt man inte kan leva utan... Jag köpte två mössor.
En till mig och en till mamma, som alltid ställer upp och passar mina hundar.

En shih tzu till mamma...
och en pekingese till mig

Vid 18.30 packade vi ut i bilen och begav oss till Slottshamnen för att invänta färjan hem.
Det blev en lång väntan för dom skulle byta båt. Det kom in en båt som hette Gabriella och den lastade av bilar och folk, sen åkte den och istället kom Grace, som vi skulle åka med. Carro som är lite med kollade upp på Viking Lines hemsida, under tiden vi väntade, vad det var som hände och det visade sig att Grace hade legat i dockning och skulle tas i trafik på just vår resa och Gabriella skulle in och vila sig.
Hur som helst så kom vi iväg som vi skulle och Grace var en lika fin båt som Amorella, som vi åkte dit med. Enda kruxet var att TV:n inte funkade lika bra... vi hade sett fram emot att kolla på Bron, men just den kanalen fungerade inte...
Nu spelade det inte så stor roll för Carro gick till TaxFree och köpte Rosa bubbel som vi festade på. Har man fått en dubbelchampion så har man!

Vi kom till Stockholm kl 6.30 på måndag morgon... kyligt, men jämfört med Finland var det ganska varmt... det var bara -3.
Vi skildes åt i Örebro och fortsatte var och en på sitt håll...

Tack för en trevlig resa Carro. Det här gör jag gärna om. Nu har jag ju botat min båtfobi... smiley







Idag fyller Max 14 år...

DagbokPosted by Kathleen Thu, January 18, 2018 20:23:41

Idag fyller min älskade Max 14 år!

Jag måste säga att det är med skräckblandad förtjusning jag gratulerar honom idag. Det är fantastiskt att få ha en hund så långt upp i åren men samtidigt vet jag ju, jag är väl medveten om, att han är gammal och inte kommer att finnas för evigt och det gör riktigt ont i mig. Jag vet inte hur jag ska kunna leva utan honom.
Han är så speciell!
Det här betyder inte på något sätt att jag inte värdesätter, eller älskar, mina andra hundar och att jag inte saknar dom jag har haft. Inte alls!
Alla mina hundar har en väldigt speciell plats i mitt liv och mitt hjärta, men Max har varit med om så speciella grejer i sitt tidiga liv - innan han kom till mig - (som man inte önskar någon hund) så därför ligger han mig extra varmt om hjärtat.
Han visar så tydligt att han är glad att han fick komma till mig. Han ligger troget hos mig varje natt och gud nåde den som kommer nära!

Jag märker att han börjar bli gammal. Han ser lite dåligt och hörseln är nog inte den bästa men han är väldigt pigg. Han hänger med på promenader med hela gänget och har stenkoll på klockan.
Det är inte lönt att jag försöker dra ut på tiden när det gäller måltiderna. Då talar han tydligt om att "nu matte... nu är det matdags! Jag är jättehungrig!" och då är det bara att släppa allt man har för sig och ge dom mat. Det här är nåt han började med på äldre dar. Jag tycker det är charmigt.
När han har ätit upp sin mat sätter han sig bredvid Vega och tittar på när hon äter. Hon uppskattar INTE hans sällskap. Hon blir vansinnigt irriterad och försöker tala om att hon vill att han ska försvinna, men han bryr sig inte. Han sitter där och tittar tills hennes skål är tom. Så gör dom två sällskap ut.
Jag kan tycka att det är rätt bra för då äter hon upp sin mat. Hon är för snål för att låta honom få en enda smula.

Så idag har jag gratulerat honom med lite extra gott i maten och vi har haft mysiga stunder framför TV:n. Det är sånt Max uppskattar... att få ligga i knät och bara mysa.

Så än en gång... Stort grattis mitt hjärta... jag hoppas att jag får gratulera dig nästa år igen...



Dags att sammanfatta 2017...

DagbokPosted by Kathleen Wed, January 17, 2018 18:12:04

Hej...

Nu har det gått ytterligare ett år, och 2017 ligger bakom oss.

Det är dags att summera året som gått och det har faktiskt inte varit så pjåkigt.
När jag först skulle skriva ner vad som hänt tänkte jag "hjälp... det har ju inte hänt nåt alls, nästan"... men sen började jag titta igenom kennelnytt på hemsidan och då insåg jag att det hade det visst gjort.

Mina underbara hundar hade haft ännu ett år av framgångar i ringarna och vi har fått några nya titlar att lägga till dom vi redan har.
Det är naturligtvis väldigt roligt, och jag sätter stort värde på att domarna ser storheten i mina hundar.

Svea, Aksu I'm A Star, tog sitt tredje CERT i Alfta den 8 juli och blev därmed SVENSK CHAMPION!
Det var otroligt roligt och jag vill tacka Carro för allt jobb du lagt ner och för alla resor du gjort med henne.
Eftersom Svea bott hos Carro sedan en tid tillbaka, släppte jag taget och i september fick Svea byta adress för gott. Hon är numera Carros hund och trots att jag självklart saknar henne vet jag att det här är vad både Svea och Carro vill. Dom är gjorda för varann och i det läget får jag ta ett steg tillbaka. Jag får ju träffa henne och har kontakt med henne. Hon försvinner inte ur mitt liv bara för att hon bytt adress.
Jag kommer däremot att ha henne kvar på min championsida och följa hennes vidare framgångar.

I juni var vi i Oslo och då fick jag med mig två NORSKA CHAMPIONS hem!
Vilken häftig upplevelse!

SEUCH DKUCH Nettlavallens Edna Thimdotter tog CERT och blev
NORSK CHAMPION och NORDISK CHAMPION

SEUCH DKUCH Kisci Sonize tog CERT, CACIB blev BIM och
fick CRUFTS KVALIFICERING dessutom blev hon NORSK CHAMPION och NORDISK CHAMPION!
Jag har även skickat in ansökan om C.I.B till FCI, så bekräftelsen dyker förhoppningsvis upp i början av detta året. Det brukar ta ett halvår för FCI att bekräfta.


I november var vi i Lilleström, och då fick vi med oss två vinnartitlar!

C.I.B NORDUCH KBHVV16 Nettlavallens Lindiwe Charliedotter fick titeln
NORSK VETERANVINNARE 2017 (NO VV-17)
och
NORDUCH Kisci SoNize blev BIM och även hon fick en ny titel NORSK VINNARE 2017 (NO V-17)

Vi har även fått ett flertal BIR- och BIM-placeringar under året.

C.I.B NORDUCH KBHVV16 Nettlavallens Lindiwe Charliedotter
placerade sig på 3:e plats på Shih Tzu-klubbens veteranlista.

Jag är ju ingen som anstränger mig för att tävla om platser på topplistor så när jag fick ett mejl där jag ombads skicka in en bild för att Lindiwe placerat sig på listan blev jag alldeles paff. Jag hade helt missat detta!

Jag vill tacka alla som stöttat och "hejat på" oss under året som gått, och stort tack till alla som gratulerat oss.

Nu ser vi fram emot 2018...

Vi hörs igen! smiley



Idag är det lucia...

DagbokPosted by Kathleen Wed, December 13, 2017 15:08:22

Hej...

Idag är det lucia! Jösses, vad tiden går fort... sist jag skrev var det mitten av november...

Ja, idag är det alltså 13 december, lucia och ute vräker snöblandat regn ner. Igår kväll var det -10 grader och massor av snö. Här är det snabba växlingar kan man säga. Men enligt SMHI ska vi tydligen kunna få en vit jul, för en gång skull. Rätt ok, eller hur. Det är ju alltid lite mysigare om just julafton är vit...

Vad har hänt här då?

Jo, jag var i Norge den 18 november, i Lilleström på Norsk Vinnarutställning. Anmälde mest för att komma ut lite grann och för att hålla igång mina hundar. Jag har ju inte så många hundar att ställa så det fick bli min trotjänare Lindiwe, som är 9,5 år, Vega min älskade pekingese och så hade jag anmält Edna också.
Jag har gått hela hösten och väntat på att hon ska börja löpa, för jag skulle para henne, men hon kommer ju inte igång. Jag tänkte att om jag anmäler henne till en utställning så kommer hon säkert att börja löpa (det brukar ju vara rätt typiskt...) men det gjorde inte Edna så hon fick följa med och ställas ut.

Nu är det ju inte helt enkelt det här med att ställa ut två olika raser. Naturligtvis krockade bedömningen med Vega och Edna! Dom skulle in i ringarna samtidigt.

Jag är så lyckligt lottad så jag hade Carro med mig (ni vet hon som har Elliot och Svea) så hon gick in och visade Edna åt mig. Tack för det Carro!

Hur det gick på utställningen? Jo, jättebra! Jag åkte hem med två nya titlar!
Lindiwe blev Norsk VeteranVinnare 2017 och Vega blev Norsk Vinnare 2017.

Jag blev så glad! Det var många hundar anmälda. Shih Tzuerna var över 80.

Dagen efter Lilleström fyllde E-kullen 5 år!

Tänk att "mina" småttingar blivit så gamla. Ibland skulle jag faktiskt vilja stanna tiden, på allvar.

Det här innebär ju att Edna också fyllt 5 år, och som jag nämnt så har jag haft planer på att para henne, MEN nu tycker jag inte att det känns rätt att utsätta henne för en kull valpar. Hon har aldrig haft några valpar och fyllda 5 år, så tycker jag att det är för sent.

Det har tagit mig lite tid, framförallt mentalt, att komma fram till det här beslutet. Hon löper inte och verkar inte ha några planer på att göra det heller så hon, och hennes syskon, får bli min sista shih tzu-kull. Ni som känner mig vet att jag alltid tänker på hundarnas bästa och jag vill inte utsätta henne för några risker.

Jag får se hur jag gör i framtiden... om jag köper in en ny valp och börjar om.
Just nu tänker jag satsa på Vega istället. Hon kommer att löpa till våren så då hoppas jag på att få pekingesevalpar. Det ska bli spännande att ta det steget i livet...

Jag kommer naturligtvis att fortsätta med mina shih tzuer, som jag har här hemma, och ni kommer att få se mig i ringarna med både Lindiwe och Edna, för ännu har dom många år kvar.

Nu ska jag koka en stor kopp te och sätta mig med en bra bok. Jag köpte en ny läslampa på Ikea igår så nu har jag en riktigt mysig läs-/TV-hörna.
Ta det lugnt i julstressen...

Vi hörs igen! smiley

Mitt i november...

DagbokPosted by Kathleen Wed, November 15, 2017 19:05:26

Hej...

Nu har november nått sin mitt... fattar inte att tiden kan rusa på så. Jag som tycker att november är en kravlös och lugn månad... det här året har dagarna bara försvunnit.

Nu har jag i alla fall semester och är ledig i 11 dagar! Det ska bli så härligt.

Tro nu inte att jag ska resa iväg till nåt varmt land... det är inte riktigt min grej... nä, jag ska vara hemma och tapetsera om sovrummet. Sånt tycker jag är roligt! Att vara hemma och pyssla och få umgås med mina älskade hundar, det ger mig mer än nåt annat. Det älskar jag!

Nu ska det bli ny tapet, och matta, i sovrummet sen blir det lagom att pynta inför advent... perfekt tajming, eller hur.

I helgen som gick var jag på julmarknad. Det är mysigt. Även om regnet öste ner fick man lite julfeeling och kände att det nog blir en jul det här året också. Det luktar nåt visst av allt granris och alla tända marschaller.

Vi är ingen familj som satsar på julklappar, så för mig är julen ungefär som november - lugn och kravlös. Det är faktiskt en härlig känsla speciellt när man hör, och ser, hur folk håller på att stressa ihjäl sig både inför - och under - julen.

Nu ska jag bara ha en lugn kväll och njuta av en go kopp te framför TV:n med hundarna i knät...

Vi hörs igen!



November... årets lugnaste månad

DagbokPosted by Kathleen Sun, November 05, 2017 14:25:34

Hej...

Nu är jag tillbaka.... IGEN!

Det här med att sätta sig vid datorn och skriva några rader visar sig vara svårare än jag trodde. Inte för att det är svårt att skriva utan för att det bara inte blir av att starta datorn och sätta sig ner en stund. Jag funderar på om jag kanske kan blogga via telefonen eller Ipaden istället... får nog kolla upp det...

Nu har vi äntligen kommit till årets lugnaste månad! November... den totalt kravlösa månaden. Jag gillar november. Då är trädgården stängd och man kan inte göra nåt där. Alla perenner ska bara vissna ner och man ska inte röra nåt förrän till våren. Inomhus går allt i dvala för man bara inväntar att första advent ska komma då all julhysteri tar fart. I november kan man bara mysa på med en massa värmeljus och ta det lugnt... passar mig perfekt. Förra lördagen var jag och min bästa vän Annelie på Kärrstegens Gård. Det är ju ett underbart ställe! Så mycket fina saker... Jag köpte glaskupor till min ena kandelaber så nu kan jag ha den tänd i en hörna utan att vara rädd för att gardiner mm tar eld. Väldigt vacker blev den dessutom...

Här har det inte hänt nåt nytt på valpfronten. Jag har väntat hela hösten på att Edna ska börja löpa och det har hon inte gjort. Väldigt tråkigt! Men det är väl nån mening men det här också, även om jag inte kan se det just nu. Det är ju alltid så, att när man tittar i backspegeln så finns det nån mening med allt som sker. Hur som helst så hade jag förväntat mig att sitta här med semester och små valpar nu. Jag har inte haft semester i somras, utan sparat den, så nu får jag plocka ut den i vilket fall om helst. Det gör mig inget för jag gillar inte att åka till jobbet när det är kallt ute. Då är jag hellre hemma och pysslar men jag hade ju drömt om den där valpkullen som grädde på moset.

Jag är nästan klar med min hemmarenovering, men alla som känner mig vet att jag ständigt kommer på nya saker.
Jag har äntligen fått tummarna ur och målat om kaklet framför kaminen! Det har varit gult i alla år och jag har stört mig nåt fruktansvärt på den färgen. Jag hade trott att jag skulle bli "hemmablind" men det är väl inte riktigt min grej så NU, äntligen, har jag målat det grått. Jag blev väldigt nöjd med resultatet smiley

Nu har jag som nästa, och det här ska för tillfället bli mitt sista, projekt att tapetsera om sovrummet. Jag har hittat en så snygg tapet så jag bara måste tapetsera om! Inte alls för att det behövs utan enbart för att tapeten är så snygg. Det här är jag i ett nötskal... mina nära och kära känner till det här. Det är därför ingen tror mig när jag säger att det här kommer att bli mitt sista projekt...smiley

Jag har några skåp jag ska måla om också, så det tänker jag använda min kommande semester till... Förra helgen målade jag om ett bord. Brunt är inte min färg så jag målade det i kalkfärg och gjorde så att det såg lite gammaldags ut. Jag älskar den där chabby chica stilen... Vad tycker ni?

Det här får nog räcka för idag... önskar er en fortsatt trevlig söndag.

Vi hörs igen!smiley



« PreviousNext »