Nettlavallens blogg

Nettlavallens blogg

Stor sorg och saknad... R.I.P Max...

DagbokPosted by Kathleen Tue, April 24, 2018 22:30:47

2004-01-18 - 2018-04-19
NORDUCH Aksu Love In My Heart "Max"

Den dagen jag hade fasat för, den dagen jag hade hoppas skulle vara långt borta i framtiden, den dagen jag visste skulle komma förr eller senare, den dagen då jag skulle vara tvungen att skiljas från min älskade Max... den dagen inträffade i torsdags.

Nu har det gått några dagar, nästan en vecka, men jag kan inte påstå att sorgen är mindre. Jag kan helt plötsligt börja storgråta och det kommer helt utan förvarning. Jag är så ledsen.

Vi hade ett sånt speciellt band, Max och jag.

Han hade en trasslig start i livet. Han hamnade lite fel sina första år och när Anita fick hem honom igen trivdes han inte med hennes hanar.

Jag hade, på den tiden, bestämt mig för att INTE ha någon mer hane men när Anita ringde och frågade om jag inte kunde tänka mig att ta hem Max så ändrade jag mig direkt. Jag behövde inte ens någon betänketid.

Jag minns det så väl när vi träffades Anita, Göran, Max och jag... hur Max tryckte sig emot mig när jag fick honom i min famn och hur han från den dagen var mig så trogen.

Han har vaktat mig all den tid han har kunnat. Han skulle kunna offrat sitt liv för att rädda mig om han hade varit tvungen.



Jag som lider av migrän blir ju ibland "helt utslagen" och när jag låg till sängs låg han alltid tryckt vid min sida och gud nåde den som närmade sig min säng! Inte ens min mamma, som han kände så väl, tillät han komma nära. Jag fick säga att det var OK... då lät han henne komma in i rummet men han flyttade sig inte.

Vi har haft mycket roligt i ringarna också.

Han blev Svensk- Dansk- och Norsk Champion!

2007 blev han Svensk Champion på en och en halv månad. Det var fantastiskt!


Jag minns i Tvååker 2008, då blev han BIR. Jag ville självklart vara kvar till stora ringen och vad tror ni händer... jo, världens åskoväder drar in så vi fick ta skydd vid läktarna och när vi skulle gå in i stora ringen fullkomligt vräkte regnet ner. Det var inte kul! När man för en gång skull vunnit och får gå i stora ringen så regnar det... men Max traskade så snällt på... allt för att göra mig glad...

2008 var vi på Världsutställningen i Stockholm. Det var en upplevelse. Så mycket hundar. Max lyckades riktigt bra! Han blev 5:a i Championklassen på själva världsutställningen och kritiken som Kari Järvinen gav löd:

Vacker välbyggd hane med rätta proportioner.
Mycket bra ansikte, vackert uttryck.
Mycket bra kropp, vacker päls, rör sig vackert.

Dagen efter var det circuitutställning i Hågelbyparken och då kom han 3:a i Championklassen och domare Hans Boelaars tyckte följande:

True champion quality. Shown in full coat.
Excellent big head. Strong front and body.
A bit flat tail. Good rear. Moves well.


2009 fick jag en idé om att åka till Danmark och ställa honom där. Jag och en som skulle ställa en tik samåkte. Vi tog färjan från Göteborg på kvällen och körde ner till Vejen på natten. När vi kom fram sov vi en stund i bilen. Vädret var allt annat än bra. Det blåste och regnade.

Så fort utställningen öppnade sprang vi in och satte upp vårt tält, sen bar vi in våra grejer och sist tog vi hundarna. Dom ville vi ju hålla torra och fina så länge vi kunde.

Hur det gick för oss? Jättebra! Max fick sitt CERT! Det som var anledningen till att jag åkte dit... och han blev DANSK CHAMPION!

Men det allra största och roligaste utställningsminnet jag har med Max är när vi åkte till Norsk Shih Tzu-klubbs utställning i Nesbyen, 2012.

Jag hade anmält Max i veteranklass för han hade fyllt 8 år i januari och när man uppnått denna aktningsvärda ålder får man tävla i denna klass.

Jag hade inga planer, eller förhoppningar, utan hade anmält enbart för att det var kul att åka dit och träffa alla trevliga norrmän.

Det var en kvällsutställning så det hela började inte förrän på eftermiddagen.

Max vann veteranklassen och fick CK. När det sen var dags att tävla om bästa hane... då vann han där! Jag trodde knappt det var sant! Min älskade Max... bästa hane bland alla dessa snygga hanar. Dessutom fick han CERT och blev Norsk och Nordisk Champion!

Sen gick tävlingen vidare med tikarna och det blev dags att tävla om BIR och BIM... ja, gissa vad som händer.... Max blir BIR! Jag var helt överlycklig! Det var svårt att greppa...

Inte nog med det... eftersom han blev bästa veteranhane skulle han tävla mot bästa veterantik... då går han och vinner det med! BIR-VETERAN!

Jag var helt mållös... det var så overkligt...

Men Max var så nöjd... han gick och stod och gjorde allt så rätt... han var en stjärna!

Efter den dagen sa jag så ofta till honom "du är dubbelbäst... det har du till och med papper på"...

Han vann så mycket priser så vi höll på att inte få in allt i bilen, men med mycket stuvande och packande gick det allt... och det var inte lätt ska ni veta för när utställningen var slut var det becksvart ute... då var klockan nästan halv tolv på kvällen/natten.


Det här fick bli hans grand final i utställningsringarna. Jag tyckte att han hade slutat med den största bedrift man kan önska. Efter det fick han vara pensionär och naturligtvis följa med oss överallt.

I torsdags blev han hastigt sjuk.

På onsdag morgon var han som vanligt. Han åt sin frukost och jag märkte inte att något var tokigt. På eftermiddagen kräktes han lite, men det kan ju hundar göra ibland så jag blev inte särskilt oroad av det. Han drack vatten så jag trodde bara att han fått i sig nåt olämpligt, eller att magen var lite i uppror. När kvällen kom ville han inte ha någon mat men en brödbit kunde han tänka sig att äta.

På natten kräktes han igen. Han låg alltid vid mina fötter men nu ville han gå ner för han mådde illa. När han kräkts färdigt tog jag upp honom i sängen och han somnade under mitt täcke. Han sov gott i ett par timmar sen ville han gå ner och lägga sig i en korg istället.

Klockan 6 gick jag upp. Då sov han lugnt och stilla.

När dom andra hundarna skulle få mat ville han fortfarande inte ha nåt. Då förstod jag att nåt var tokigt så jag kontaktade Västra Djursjukhuset och fick en tid omgående.

När vi kom dit röntgade dom honom och röntgen visade inget fel. Dom ville lägga in honom på dropp för att han skulle piggna till och samtidigt ta lite fler prover.

Jag fick åka hem. Det var ingen större fara...

Efter ett par timmar ringer dom... blodprov och ultraljud av magen visade att han har långt gången cancer och det fanns inget att göra...

Jag kan inte beskriva mina känslor i det läget... chock är nog det närmaste jag kan komma... jag ringde till Anita och bara grät... vad jag sa vet jag inte men jag minns att hon sa "...lugna dig... du kör väl inte själv"...

Mamma följde med mig till Göteborg... det var skönt att ha henne med. Hur det än är så skingrar det tankarna något, åtminstone för stunden.

Max somnade in i min famn, lugnt och stilla...

Jag vill verkligen tacka alla på Västra Djursjukhuset för att dom på bästa sätt tog hand om Max och för den respekt, vänlighet och värdighet dom visade mig i denna svåra stund.

Max... du kommer för evigt att leva kvar i mitt hjärta och jag saknar dig så innerligt... våra dryga 12 år tillsammans kan ingen ta ifrån oss!




Fill in only if you are not real





The following XHTML tags are allowed: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS styles and Javascript are not permitted.